Jag är en tönt som inte vågar bli kär

Förhållandefjant, har jag tänkt om människor som hoppar ur och in i nya relationer hela tiden. Desperat. Medan jag själv låser igen dörren så fort någon försöker komma mig nära. ”Han pratar strunt, skit, allt är lögner” tänker jag, utan att ens ge honom en chans. Medvetet har jag stängt ut människor för att jag är en tönt som är livrädd för att bli kär.Jag gav den där killen en andra chans, löd någons råd, ignorerade min självrespekt och teorin om att män aldrig förändrats. Vi har i princip spenderat varje dag tillsammans sedan han kom hit, jag är livrädd. Rädd för att bli kär, rädd för hur han kan påverka mig men framförallt så är jag skraj för att bli dumpad, förnedrar, sårad, dumförklarad.

Senast idag låg jag i min säng och försökte komma på en plan, alltså en plan för att dra mig undan, avlägsna. Mitt huvud säger gå din väg innan det är försent, medan mitt hjärta säger att jag borde stanna kvar. Se vart det leder, chansa din tönt. Hör ni hur patetisk jag är?

Jag försöker få mitt huvud och hjärta att gå hand i hand. Känns omöjligt. Det enda råd jag kan ge till mig själv är att ta saker som det kommer. För är det något jag lärt mig, är det att aldrig bygga upp förväntningar kring kärlek och män för det leder alltid till besvikelse.

Chansa eller Försvinna?

 

Jag är svartsjuk trots att han är det värsta som hänt mig

Där ligger hans nya ragg, i min keps, i hans säng. Hon har ingen aning om vad hon ger sig in på. Kan tänka mig att han ger henne samma lögner, samma jävla förtroende som han kommer bryta. Det gör ont att se, men jag kan inte sluta kolla. Jag är svartsjuk över något som inte är mitt, trots att han är det värsta jag vet.921F5E53-ED35-4C8D-8944-0EFBAC51FB04Jag plågar mig själv medvetet. Jag påminner mig om alla sår han lämnade kvar, sår han försökte plåstra om men som han ändå lämnade öppna. Det är ett svek som gör mig utmattad, det är något jag inte bara kan glömma. Han var en del av mig, han är en del av mig. 

Lämnad, dumpad, sårad. Jag tror att vi flesta har varit där. Man känner sig grundlurad, naiv, skuldbelägger sig själv. Man ifrågasätter vad man kunde göra annorlunda för att få honom att stanna, istället för att låta honom gå. Låta honom lämna ditt liv ifred så att du kan fortsätta leva. Sanningen är att du gjorde inget fel, det var han som sårade dig, har du glömt det? 

När man mår som sämst påminner man ofta sig själv om det som var bra, istället för att tänka på allt dåligt han gjorde. För innerst inne vet du att han gjorde dig mer illa än hel. Anledningen är för att de bra sakerna ofta väger mer än de dåliga när man är hjärtekrossad. Man måste på något vänster försöka stänga av och få sig själv att förstå att han var aldrig speciellt bra. Förstör bilden om att det en dag ska bli ni två igen, du är den bästa så varför vill du vara med den värsta? Sluta stalka, sluta leta, sluta medvetet såra dig själv ytterligare. Det är svårt, den första eller andra veckan, jag vet, men det försvinner.

Kära vän, sluta inte leva för att en kille gav dig falska förhoppningar. Låt honom inte kontrollera ditt liv. En dag kommer allt bli bra, men så länge du tillåter honom att behandla dig illa så kommer du inte att komma ur. Du måste acceptera ert avslut även om det gör ont.

Du är världens vackraste tjej och du förtjänar endast det bästa.

5 tecken på att du bör dumpa din partner

Tvivlar du på din partner, på förhållandet du lever i? Är din pojkvän en idiot men du vägrar inse det? 1B774BE4-37C9-4C94-9617-31FD80B6E39A

1: Han ger dig negativa kommentarer
I ett förhållande lyfter man varandra, inte tvärt om. Ser ingen vits i varför man tillåter sin partner att mata slag som skapar komplex när man enkelt kan gå sin väg. Det är enkelt att lämna, det är bara tanken av att vara ensam som skrämmer dig. Men varför stanna kvar hos någon som behandlar dig med allt annat än respekt?

2: Han är manipulativ
Det spelar ingen roll vad han gör som irriterar dig, hur många konflikter som skapas, det kommer i slutändan att vara ditt fel. Han förvränger sanningen till hans egen fördel. Om du ständigt måste backa ett steg och be om ursäkt för hans handlingar så är det något som inte riktigt går rätt till, Right Sister?

3: Han döljer information 
I ett förhållande, i ett sunt förhållande, bör man undvika hemligheter så som att dölja information. Du märker att han ljuger men istället för att ifrågasätta är du tyst. Du är rädd för att höra sanningen, en sanning du egentligen redan är medveten om. Du är stressad, det finns ingen tillit, trots det har du hoppet kvar om att det ska bli bra. Wake up, han ljuger dig rakt upp i ansiktet och nu är det dags för dig att slänga igen dörren som står på glänt för det finns inget kvar att hämta.

4: Allt handlar om honom, inte om er.
Dina intressen eller åsikter är aldrig relevanta. I ett förhållande är man två, men i ert verkar det bara vara hans ego som ekar. Omedvetet prioriterar du bort dig själv och offrar allt för honom. Bara en påminnelse till dig, varför kliver du åt sidan och låter hans drömmar uppfyllas när han inte gör detsamma för dig? Varför är ditt liv inte lika viktigt som din partners? Bara för att man går in i ett förhållande så innebär det inte att man ska sluta leva eller sluta jaga sina drömmar. Aldrig någonsin.

5: Han följer nya tjejer på Instagram
Aldrig. Varför tillåter du överhuvudtaget din partner att ge bekräftelse till andra tjejer när den enda bekräftelsen han bör ge är till dig? Jag ser ingen vits i varför man vill följa andra kvinnor man finner attraktiva när man redan har en kvinna. ”Jag följer bara för att hon följde mig” More Like: Hey pretty let’s slide into my DM. Slide the fuck out of my life.

Ett jagande som aldrig tar slut

Kära lilla liv. Jag önskar ibland att jag var lite mer som andra, att jag kunde känna mig nöjd, tillräcklig. Istället jagar jag ständigt efter mer, ibland vet jag knappt vad jag jagar. Jag har svårt att komma till ro, att känna att min vardag känns tillräckligt spännande. Min spontanitet leder ofta till ångest, dåligt humör och tillbaka till ruta ett.

326E5B7D-1AD4-459D-BCE0-A4F90A2E1F30Ruta ett är där jag hamnar när jag inte längre vet någonting. När min vardag känns platt, grå och tråkig. När jag medvetet skjuter bort människor jag älskar för att jag inte finner energi. Jag vill ju höra av mig, jag vill ju ses, men min kropp säger annat. Det är ofta jag kommer tillbaka till den här svängen, när allt går från 100 till 0 på ett ögonblick, men jag vet aldrig riktigt vad som är problemet. Vart ska jag börja

Hur stimulerar man en själ som aldrig känner sig nöjd? 

Jag försöker alltid att arbeta på mina svaga punkter, som ett exempel mitt humör. Mitt humör kan dra ned mig till botten men även människor runt omkring mig. Jag har alltid varit väldigt spontan, jag fattar beslut utan att knappt tänka igenom dem. Det är fel, spontanitet är inte alltid bra, snarare aldrig. Det är väl bättre att ha en plan att följa, tom en plan B om den inte skulle fungera. Fan mitt jävla huvud ibland, det känns som en ren karusell. När man ständigt vill agera förebild men ibland beter sig som något helt annat.

Kära lilla liv, när ska du finna ro? 

Jag måste inte ha mens för att jag inte vill ligga

”Har du lingonveckan eller?” Frågar han efter att man bestämt sagt nej. Det är väl självklart att en kvinna måste ha mens för att hon inte vill ligga, det är den enda rimliga förklaringen för du är ju gudsgåva till mänskligheten, varför skulle hon motstå dig?3682286E-5745-48F6-B2EE-8D953FB6FC4B”Jag vill inte” duger lixom aldrig, det ska tjatas, ifrågasättas och allt däremellan. ”Har du mens?” ”Träffar du någon?” ”Är det något fel på mig?” Han vill gärna ha en förklaring till varför innan han väljer att rullan över till sin sida av sängen och sura. Eller när han bara vägrar att acceptera, han tycker att tjatsex är en bra teori, han ser inget problem i att omväxla ditt nej till ett ja. Efter lite försök till kladd så är vi nog där snart tänker han, det här blir enkelt.

Fan tänker jag, vad är det som är så extremt svårt att fatta, varför vill du ha en förklaring? kan det inte bara duga med att jag inte vill, att det inte finns någon lust? Snubben som skriker ”dra inte alla män över samma kam” men som sekunden senare har exakt samma tankesätt som en våldtäktsman. Han som gråter ut på Sociala Medier över att en festival väljer att stänga ned ett år på grund av våldtäkter, men som senare tycker det är schysst att tjata till sig sex. Hur kan det vara svårt att förstå att ni är en del av problemet?

Öppet brev till alla män: Nej, en kvinna behöver inte ha mens för att hon ej känner sexuell attraktion. Nej, det finns inte alltid en förklaring och det behövs heller inte ges en förklaring. Nej, du är inte gudsgåva till mänskligheten, vi dör inte för dig. Ett nej är aldrig ett ja, ett nej är tre små bokstäver som en unge på dagis förstår, varför fattar inte DU?

Alla hans bortförklaringar är lögner

”Det är så komiskt att du som är singel vet så mycket om killar” sade min vän till mig efter att jag korrigerat hennes sms till sin senaste flört. Skulle jag dricka en klunk alkohol för varje idiot jag träffat så hade jag troligtvis varit berusad till år 2056. Jag tror att jag mer eller mindre kan kategorisera mig som expert på killar.AC199824-6515-4E79-9AF6-29C862517665Efter mitt stora och omtalade break up med mitt ex blev jag rätt så ointresserad av killar. Såklart att jag dejtat och haft mig, men har aldrig känt att det är något jag behöver, alltså en snubbe som tar min tid. Om jag märker att en kille jag faktiskt umgås med börjar bete sig märkligt, som att komma med bortförklaringar så deletar jag honom ganska asap. Finns inte på världskartan att jag kommer sitta som en mupp och mata slag av en kille, han är inte tillräckligt viktig.

För någon månad sedan blev jag uppraggad av en kille ute på klubben. Ganska bestämt bad jag honom försvinna ur mitt ansikte, han var söt men kände ”ytterligare ett drägg som tror vi ska gå hem tillsammans.” Efter många om och men fick han tillslut mitt telefonnummer, tänkte inte att vi skulle höras igen men tyvärr gjorde vi det.

”Vilken uppkäftig jävel” tänkte jag efter våra första meddelande till varandra, lite intressant men uppkäftig. Efter att fasen ”jag är häftigast” var över så började vi fördjupa oss. Helt plötsligt försvann den arroganta tonen och vi blev mer seriösa, nästan gulliga mot varandra (euw vidrigt.) Efter 2 månader kom han till London igen och vi spenderade 3 dagar tillsammans. Inget sexuellt. 3 trevliga och roliga dagar.

Han åkte hem igen och vi fortsatte vår konversation, samtal och dylikt tills jag började märka att han upprepande gånger kom med ursäkter. ”Förlåt jag har jobbat” ”Förlåt jag är sjuk” bla. bla. ni fattar och där tog egentligen sagan slut. Jag avslutade allt, trots att jag finner honom intressant. Han har många av de egenskaper jag söker hos en kille men jag vet att i slutändan kommer det sluta dåligt. Jag är den som kommer stå som ett fån och beskylla mig själv för att jag var naiv. Om han redan från start börjar komma med ursäkter så kommer han med störa sannolikhet fortsätta med det.

Det handlar inte om att jag ger upp, utan det handlar om att jag har alldeles för mycket stolthet för att någonsin acceptera skitsnack, eller överhuvudtaget känna att han inte uppskattar mig. Om en kille vill vara med mig, träffa mig, bör han vara beredd på att rulla ut röda mattan because this queen will not take your bullshit. 

DIN POJKVÄN ÄR TROLIGTVIS SÄMSTA ÄLSKAREN

Har ni hört om den där nya kondomen? ja alltså, den där kondomen som tydligen ska kunna ge kvinnor orgasmer. Kan ni förstå att äntligen, året 2017 ska det komma något jävla mirakel till kondom som ska ge kvinnor orgasmer. Vår framtid är räddad, livet känns ljusare, feminism behövs inte längre, vår strid är över, tacka din pojkvän som är en värdelös älskare.4577E8A3-71D3-4E97-A989-74667F4B6D05”Jag har aldrig upplevt orgasm under sex” sade min vän till mig, en vän som även varit i ett förhållande sedan forntiden. Egentligen inget udda, väldigt många kvinnor fejkar för boosta mäns ego ytterligare. Vissa kvinnor påstår att ”det inte är lika viktigt att få orgasm som att få sin partner att komma” vilket jag kan tro på till en viss del, men då har deras partner uppenbarligen aldrig gett dem en orgasm. Rätta mig om jag har fel men, sex är mellan två individer, ibland fler, varför känns det viktigare att få mannen att komma än sig själv?

För några år sedan hade jag inte lika mycket självförtroende. Jag tyckte att det var pinsamt att visa sig naken, skämdes över min kropp, ville helst ha sex när jag var berusad för på något vänster kändes det inte lika jobbigt att vara avklädd. Jag ville få allt överstökat, när snubben äntligen skakade och kalaset var avslutat kändes det som att man lyckats. ”Fan nu kanske han säger till sina polare att jag var bra i sängen”, som att det skulle vara relevant. Jag menar, du kan ställa en snubbe i en fårhage och han kommer med största sannolikhet får orgasm inom 10 minuter.

Det tar längre tid för tjejer att komma, ibland, men i många situationer handlar det egentligen om att killar inte har någon aning om vad de sysslar med. Troligtvis för att de hämtat inspiration från någon avdankad porrfilm online samt att innerst inne bryr de inte sig om dig. Hur jag vet? jo, ni vet snubbar som kommer efter 3 minuter, tror ni på riktigt att they give a fuck about you? såklart inte. Det ligger i deras mentalitet, ”JAG först, DU senare, kanske, nästa vecka…år”

En kondom kommer inte rädda kvinnors sexliv, jag är hemskt ledsen. Däremot kanske en karta över hur kvinnans kropp fungerar skulle kunna vara nya inspirationen för din pojkvän istället för den där porrfilmen? Du får gärna rätta mig om jag har fel, men din partner har uppenbarligen manipulerat dig på den nivån att du tror att sex bara handlar om honom. 1+1 är inte lika med 1, utan 2, orgasm är troligtvis inte viktigt för dig för att du aldrig upplevt det med din partner. 😉
Ps: direktlänk till alla snubbar

Sluta vara så jävla desperata efter kärlek

”Men en dag vaknade jag upp och smärtan var borta, fan jag har inte längre något hjärta”96191C7B-98F9-43C0-BF64-D4B82593D50BJag är så upptagen med mig själv, vilket aldrig riktigt tidigare hänt. Känner inget behov av att släpa runt på en kille när jag istället kan fokusera på mig själv, fokusera på vad jag vill. London kryllar av snygga killar, men jag har kommit till den punkten att jag bara känner: varför i helvete är folk så desperata när det kommer till att hitta en partner?

Jag får väldigt mycket frågor kring just kärlek, angående ”fuckboys” och killar som behandlar er illa. Jag får frågor om ni ska ge upp, eller fortsätta kämpa och jag känner mest, hur ska du kunna förändra en människa som inte ens vill förändra sitt beteende? varför är du desperat?

Kärlek är för mig det finaste som finns, det finns inget så älskvärt som att vakna upp bredvid en människa som äger ens hjärta. Kärlek för mig är också en stark vänskap, man respekterar och hyllar varandra. Man skrattar, gråter och lär varandra. Min nästa partner kommer vara mannen i mitt liv, han är svårfunnen och han är inte en fuckboy jag mött på klubben 02.30 en lördag.

Istället för att jaga en kille som inte jagar dig så försök fokusera på dig själv. Det går att stänga av, ignorera och hitta annat att underhålla sig med så länge man bestämmer sig för det. Du behöver inte ha en kille i ditt liv för att känna lycka, du behöver sköna vänner och en vardag som får dig att skratta. En fuckboy är en fuckboy, han kommer inte förändra sig för dig och han kommer heller inte göra dig lycklig. Han kommer ge dig falska förhoppningar, han kommer höra av sig sent på kvällen för det är då du duger för honom. Jag tycker istället att du ska ge honom en block, eller bara ignorera, ta din stolthet, gå därifrån och sluta vara desperat. Kärlek ska vara det finaste som finns, en obeskrivlig kemi mellan två människor och inte ett samtal 03.30 där han vill ses (ligga).

MEN JAG ÖVERLEVDE JU

Min mamma var i London över helgen. Min fina mamma, som jag saknat henne och saknar redan. Scrollade igenom hennes fotoalbum där det dök upp en bild på mig och mitt ex. Inget mer med det, hade bara inte sett den bilden tidigare. Jag såg väldigt lycklig ut, vilket resulterade till att jag började tänka på tiden då vi gjorde slut.8B3F2CFE-92D6-4CFD-BA66-966E40E11395En skjuten soldat skulle jag vilja kalla det, när livet blev kolsvart och jag kände mig kvävd. När allt man ville var att somna, snurra bort sig i drömmar för att inte vakna upp till den trasiga verkligheten. Den nya verkligheten utan honom, han som tidigare varit mitt allt. Han som jag tidigare delade allt med men från den dagen, den sekunden, inte längre var min. Jag mådde förfärligt.

Livet är inte alltid roligt, vi alla tvingas gå igenom tuffa perioder men det är också perioder som formar oss till starkare individer. Det är hårda och tuffa situationer som ofta lär oss, vi blir ett stycke visare och får även en släng erfarenhet med oss i ryggsäcken. Och ja, det inkluderar även ett hjärtekross. För hur jobbigt livet än var, så blev det faktiskt väldigt bra igen. Hur utslagen och krossad jag än var, är jag hel idag.

När du ligger där med gråten i halsen, när livet känns kolsvar, så vill jag bara berätta för dig att livet kommer bli bra igen. Det tar sin tid och alla bearbetar olika, men förr eller senare så kommer du titta tillbaka och tänka ”Fan, jag överlevde”. För du kommer överleva och du kommer skratta igen.

TIPS TILL DIG SOM VILL FLYTTA UTOMLANDS

Min flytt var egentligen ganska spontan. Jag hade dock varit trött på Sverige väldigt länge, min vardag stod still och kände inte att jag utvecklades. När jag blir uttråkad kan jag få för mig att byta jobb, vilket jag gjort några gånger. Jag tänkte göra samma sak den här gången, tills jag ringde min bästa vän och hon övertalade mig.

”Men Emmy, flytta hit” fan tänkte jag, orkar jag den här processen? hur gör man? ska jag bara stanna kvar? tss, är otroligt glad över att jag tog chansen att flytta och tänkte ge er 3 simpla tips om ni är i båten jag var förut. 0996CA3C-88FA-47BD-A7F5-54AACA0032391: Spara pengar
Att spara pengar är alltid bra, trots att det roligaste som finns är att spendera pengar på skit. Men, det krävs att du har något att luta dig tillbaka på i fall att utgifter kommer som du kanske inte räknat med. Jag och Ebba behövde t.ex betala hostel i 2 dagar, vilket vi inte räknade med. Att ha sparade pengar är alltid en plan B.

2: Ta reda på information 
Läs, googla, gå med i Facebookgrupper, ta reda på allt du behöver veta innan du väljer att packa dina saker. Vad krävs det för att få stanna i landet? hur går man tillväga? Om du vill bo i London (vet dock inte hur det kommer bli inom framtiden) men för tillfället krävs det ett NI-NUMBER, vilket du skaffar ganska enkelt. Du bokar ett möte, går på en intervju men det krävs att du har ”bevis på boende”, samt att du söker eller redan har arbete. De vill ha en anledning till varför du vill stanna i landet.

3: Boende och Arbete
När du kliver av planet så vilar tyvärr inte en solsemester, utan mer en process. I London fixar du boende samma dag, dock är det väldigt lätt att bli blåst här, därför ska du såklart titta på boendet innan du skickar över pengar. Jag fixade allt i från Sverige, men hade min bästa vän här som tittade på boendet åt mig. Var alltid på den säkra sidan. Alla boende kräver deposition och i vissa fall, avgift till agenten.

Jag valde att söka mig till samma företag i London (H&M), åkte hit i december för att gå på en intervju och jag fick jobbet. Du kan antingen göra som mig, eller så fixar du allt när du väl kommit till landet du vill åka till (exempel på varför du måste spara pengar). Om du än en gång är sugen på fantastiska London så är arbete som boende här, väldigt lätt att fixa. Man tjänar inte speciellt mycket och man lever som en kackerlacka, men det har din charm! A626E7B9-E2BB-4773-90BC-8C5D4BB6E858Att flytta utomlands är lite som att starta om från 0. Du kan vara vem du vill, du kan göra vad du vill för ingen människa känner dig. Du kommer knyta nya nätverk, lära känna mängder av nya människor och främst kommer du utvecklas. Det kommer vara din livsresa, tro mig.