Visste ni att..

F89728F9-EADE-4CDD-B8EE-3098E4CC997CBUBBLEROOM

Visst ni att jag var ganska blyg förr? alltså osäker på exakt allt, hela min existens. Jag föll för vad andra tyckte och mitt självförtroende fanns inte. Med åren har jag lärt mig att uppskatta mig själv, älska samt att förstår att jag måste prioritera mitt eget huvud. Jag är så löjligt bekväm med mig själv idag, allt alla andra tycker är irrelevant. Couldn’t care less Hun.

Visst ni att innan jag flyttade till London så var jag nervös över att prata engelska, trots att jag kunde. Någonstans i mitt huvud fanns det en röst som sade att andra skulle skratta. Jag flyttade till London och ställdes mot väggen, jag var tvungen att tala engelska och det spelade längre ingen roll om jag uttalade något fel, för det är så man lär. Jävlar vad skönt, ett halvår senare känner jag mig inte ett dugg rädd längre.

Visst ni att jag hade mängder av komplex förr, som med tiden blev värre då jag träffade fel killar och vänner. Jag slutade äta, började kräkas, avskydde allt, räknade kalorier, förlorade vikt men lyckligare blev jag ej. Jag tror säkerligen att jag lagt på mig några KG sedan min flytt, men jag mår så himla bra. För vem säger att några KG lättare ska göra dig lyckligare, när allt handlar om att lära sig älska sig själv? Tips: gör slut med allt i din närhet som får dig att tvivla på vem du är.

XX 

2 Kommentarer

  1. Alltså emmy. jag behöver dig, och ditt jävla skitbra sätt att formulera dig på och ditt skitbra sätt att prata om kärlek och heartbreak om.
    Min kärlek krossade mitt hjärta, och sedan stampade han på det några gånger extra.
    Han var allt, den finaste och mest underbaraste killen jag någonsin träffat – och han ville ha mig. Till en början irriterade jag mig varje gång han skrev till mig, eller skickade snapchat till mig men någonstans började jag ge med mig, för han gjorde exakt allt för att få min uppmärksamhet. Han blev så så så kär i mig, och han sa så underbara fina saker till mig jämt. Nu till kruxet- han är inte svensk. Han spelade hockey i sverige förra säsongen men kommer från USA, vilket betyder att säsongen tog slut, och han åkte hem. Våran ”honeymoon” fas fortsatte dock via snapchat, sms, facetime och dylikt, och allt kändes toppen i 2,5 månader till. Här har vi varit officiellt tillsammans ett PAR månader.
    Bokade resa till usa för att hälsa på honom. Någonstans i mitten av juni förändras något, han. Hans sätt att skriva till mig, hans sätt att prata med mig, hans sätt att alltid var upptagen och aldrig ha tid för facetime. Tiden rullar på och jag ska snart besöka honom. Kände att något var off så frågade honom rakt ut”vill du att jag ska komma och hälsa på dig fortfarande?” och han svarar med självklart, och får det att verka som om jag är weird som ens ställer frågan. Åkte dit. Hade underbart. (dock visade han absolut ingenstans att jag var där vilket jag tyckte var konstigt, men samtidigt tbh brydde jag mig inte, för det kändes så fantastiskt att vara hos honom igen, efter tre månader ifrån varandra) However, åkte hem. Saker kändes toppen igen – hade typ glömt hur konstig han var innan jag åkte dit. Efter en vecka hände något. Han slutade svara, skrev halvknepiga saker och hade ”inte tid” att svara någonstans. Han hade inte tid att svara på frågan om han hade fått tag i en lägenhet i staden till nästa säsong (vilket tar ungefär 3 sek att skriva ja eller nej till) trots att han var inloggad, trots att han var på telefonen.
    Ena dagen var han helt normal, andra helkonstig. Han skrev dock att han längtade efter att äntligen få träffa mig igen, och att han älskar mig. Tänkte att det är ok.
    Förra veckan skickade han ett sms och ville ha ett break. Ringde upp honom förkrossad och försökte förstå varför och efter många om och men så sa jag okej till break. Han ville fokusera på hockey, så jag ville acceptera det. Han berättade att ett break inte betyder break up och han berättade att han fortfarande vill vara med mig och att han älskar mig. Han sa till mig att det är bra om jag back off lite, men ändå så skulle vi prata. (ja jag var superförvirrad). Sa okej, enda kruxet är att han inte fick vara med någon annan. Han tyckte det var en självklarhet.
    Två dagar senare dumpar han mig. PÅ SMS. S M S. Han är 23. SMS. Jag blev förkrossad. IGEN. åkte hem från jobbet och skrek i smärta eftersom jag fysiskt kunde känna mitt hjärta krossas i slow motion. Han berättade att han inte kunde ha förhållande och spela hockey samtidigt.
    Idag, exakt en vecka senare, vaknar jag på morgonen och ser att han har ett nytt förhållande. Med en annan tjej.
    Vad i hela jävla helvete?
    Jag mår illa.

    Han skulle fokusera på hockeyn.
    Skickade ett litet sms till honom om hur stor idiot han är och frågade hur länge han hade haft två förhållanden, (han blev även vän med henne IGEN på facebook dagen efter jag ändrade relationstatus till singel) och berättade hur feg han är.
    Vad fan?
    Har ingen aning om han varit otrogen mot mig och isåfall under hur lång tid?
    Han har inte ens läst mitt meddelande.

    HUR FAAAAAN ska jag kunna släppa allt och gå vidare?
    Är i chock och mitt hjärta gör så jävla ont.
    Har redan gått ner fem jävla kilo på en vecka pga så ledsen att jag inte kan äta, och fem kilo är många kilo när man vägde 53 från början.
    Fick till och med köpa sömntabletter?
    Han var exakt allt jag ville ha – tills han åkte hem till usa och blev någon annan? något riktigt äckligt jävla rövhål
    är så jävla förkrossad.
    fan ska jag göra emmy, hur hanterar man något sådant här ens

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.