Ett jagande som aldrig tar slut

Kära lilla liv. Jag önskar ibland att jag var lite mer som andra, att jag kunde känna mig nöjd, tillräcklig. Istället jagar jag ständigt efter mer, ibland vet jag knappt vad jag jagar. Jag har svårt att komma till ro, att känna att min vardag känns tillräckligt spännande. Min spontanitet leder ofta till ångest, dåligt humör och tillbaka till ruta ett.

326E5B7D-1AD4-459D-BCE0-A4F90A2E1F30Ruta ett är där jag hamnar när jag inte längre vet någonting. När min vardag känns platt, grå och tråkig. När jag medvetet skjuter bort människor jag älskar för att jag inte finner energi. Jag vill ju höra av mig, jag vill ju ses, men min kropp säger annat. Det är ofta jag kommer tillbaka till den här svängen, när allt går från 100 till 0 på ett ögonblick, men jag vet aldrig riktigt vad som är problemet. Vart ska jag börja

Hur stimulerar man en själ som aldrig känner sig nöjd? 

Jag försöker alltid att arbeta på mina svaga punkter, som ett exempel mitt humör. Mitt humör kan dra ned mig till botten men även människor runt omkring mig. Jag har alltid varit väldigt spontan, jag fattar beslut utan att knappt tänka igenom dem. Det är fel, spontanitet är inte alltid bra, snarare aldrig. Det är väl bättre att ha en plan att följa, tom en plan B om den inte skulle fungera. Fan mitt jävla huvud ibland, det känns som en ren karusell. När man ständigt vill agera förebild men ibland beter sig som något helt annat.

Kära lilla liv, när ska du finna ro? 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.