Falska brudar och vidriga män

När jag landade i London gick jag och grubblade över hur sexistiskt det är där, för det är det. Jag grubblade över hur de kunde vara så efter oss i Sverige samt varför feminism var främmande. Jag har även påstått att britter är falska med sin vänlighet, men jag har haft så fel. Britter är för fan fantastiska jämfört med svenskar.921F5E53-ED35-4C8D-8944-0EFBAC51FB04Jag tänkte att det skulle bli skönt att landa hemma ett tag, få andas lite Sverige och snurra in i gamla bekanta samt kvart-över-tre-ragg. Första kvällen jag gick ut i Stockholm hade jag roligt men endast för att jag var bland vänner, resterande var katastrof. Otrevliga fula snubbar och brudar som inte släppt grejen med att tävla med andra tjejer. Det knuffas och folk kan inte bete sig för fem små öre. Hur fan mår ni egentligen?

Jag blick chockad när människor som ej bor i Sverige påstår att svenskar är trevliga för det är vi inte. Vi är arroganta, falska och skiter på oss om en främling frågar om en vägbeskrivning. Vi är landet som målar upp feminism, jämställdhet och ett systerskap, vi är så jävla duktiga, vi är före alla andra, vilka förebilder vi är. Samtidigt i London där feminism är främmande, kommer kvinnor fram till mig och berättar hur vacker jag är, medan i Sverige får jag en sneblick eller en knuff av en avundsjuk brud. Har vi inte kommit längre än så?

Jag påstod även att män i London är djur, men de är i alla fall vänliga djur trots att de tycker att feminism är vidrigt. I Sverige har vi män som ändå påstår att ‘‘jag är för jämställdhet men jag är inte feminist” men de har fortfarande ingen respekt för kvinnor. De skriver 15 meddelanden på Facebook och när de inte får svar så påstår de att du är en ”HORA.” eller ”Tro inte att du är så jävla snygg.” de har behov av att sparka på dig för du som kvinna ska minsann inte komma och tro att du får ignorera en snubbe.

London formade mig till en betydligt mindre aggressiv person. Jag har lärt mig att hantera mitt humör, jag har blivit mycket vänligare och jag älskar att prata med främlingar. Jag kan knappt vänta tills jag flyttar tillbaka, Sverige har ingenting som får mig att vilja stanna kvar här. Jag skäms.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.