Alla hans bortförklaringar är lögner

”Det är så komiskt att du som är singel vet så mycket om killar” sade min vän till mig efter att jag korrigerat hennes sms till sin senaste flört. Skulle jag dricka en klunk alkohol för varje idiot jag träffat så hade jag troligtvis varit berusad till år 2056. Jag tror att jag mer eller mindre kan kategorisera mig som expert på killar.AC199824-6515-4E79-9AF6-29C862517665Efter mitt stora och omtalade break up med mitt ex blev jag rätt så ointresserad av killar. Såklart att jag dejtat och haft mig, men har aldrig känt att det är något jag behöver, alltså en snubbe som tar min tid. Om jag märker att en kille jag faktiskt umgås med börjar bete sig märkligt, som att komma med bortförklaringar så deletar jag honom ganska asap. Finns inte på världskartan att jag kommer sitta som en mupp och mata slag av en kille, han är inte tillräckligt viktig.

För någon månad sedan blev jag uppraggad av en kille ute på klubben. Ganska bestämt bad jag honom försvinna ur mitt ansikte, han var söt men kände ”ytterligare ett drägg som tror vi ska gå hem tillsammans.” Efter många om och men fick han tillslut mitt telefonnummer, tänkte inte att vi skulle höras igen men tyvärr gjorde vi det.

”Vilken uppkäftig jävel” tänkte jag efter våra första meddelande till varandra, lite intressant men uppkäftig. Efter att fasen ”jag är häftigast” var över så började vi fördjupa oss. Helt plötsligt försvann den arroganta tonen och vi blev mer seriösa, nästan gulliga mot varandra (euw vidrigt.) Efter 2 månader kom han till London igen och vi spenderade 3 dagar tillsammans. Inget sexuellt. 3 trevliga och roliga dagar.

Han åkte hem igen och vi fortsatte vår konversation, samtal och dylikt tills jag började märka att han upprepande gånger kom med ursäkter. ”Förlåt jag har jobbat” ”Förlåt jag är sjuk” bla. bla. ni fattar och där tog egentligen sagan slut. Jag avslutade allt, trots att jag finner honom intressant. Han har många av de egenskaper jag söker hos en kille men jag vet att i slutändan kommer det sluta dåligt. Jag är den som kommer stå som ett fån och beskylla mig själv för att jag var naiv. Om han redan från start börjar komma med ursäkter så kommer han med störa sannolikhet fortsätta med det.

Det handlar inte om att jag ger upp, utan det handlar om att jag har alldeles för mycket stolthet för att någonsin acceptera skitsnack, eller överhuvudtaget känna att han inte uppskattar mig. Om en kille vill vara med mig, träffa mig, bör han vara beredd på att rulla ut röda mattan because this queen will not take your bullshit. 

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.