Sluta vara så jävla desperata efter kärlek

”Men en dag vaknade jag upp och smärtan var borta, fan jag har inte längre något hjärta”96191C7B-98F9-43C0-BF64-D4B82593D50BJag är så upptagen med mig själv, vilket aldrig riktigt tidigare hänt. Känner inget behov av att släpa runt på en kille när jag istället kan fokusera på mig själv, fokusera på vad jag vill. London kryllar av snygga killar, men jag har kommit till den punkten att jag bara känner: varför i helvete är folk så desperata när det kommer till att hitta en partner?

Jag får väldigt mycket frågor kring just kärlek, angående ”fuckboys” och killar som behandlar er illa. Jag får frågor om ni ska ge upp, eller fortsätta kämpa och jag känner mest, hur ska du kunna förändra en människa som inte ens vill förändra sitt beteende? varför är du desperat?

Kärlek är för mig det finaste som finns, det finns inget så älskvärt som att vakna upp bredvid en människa som äger ens hjärta. Kärlek för mig är också en stark vänskap, man respekterar och hyllar varandra. Man skrattar, gråter och lär varandra. Min nästa partner kommer vara mannen i mitt liv, han är svårfunnen och han är inte en fuckboy jag mött på klubben 02.30 en lördag.

Istället för att jaga en kille som inte jagar dig så försök fokusera på dig själv. Det går att stänga av, ignorera och hitta annat att underhålla sig med så länge man bestämmer sig för det. Du behöver inte ha en kille i ditt liv för att känna lycka, du behöver sköna vänner och en vardag som får dig att skratta. En fuckboy är en fuckboy, han kommer inte förändra sig för dig och han kommer heller inte göra dig lycklig. Han kommer ge dig falska förhoppningar, han kommer höra av sig sent på kvällen för det är då du duger för honom. Jag tycker istället att du ska ge honom en block, eller bara ignorera, ta din stolthet, gå därifrån och sluta vara desperat. Kärlek ska vara det finaste som finns, en obeskrivlig kemi mellan två människor och inte ett samtal 03.30 där han vill ses (ligga).

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.