MEN JAG ÖVERLEVDE JU

Min mamma var i London över helgen. Min fina mamma, som jag saknat henne och saknar redan. Scrollade igenom hennes fotoalbum där det dök upp en bild på mig och mitt ex. Inget mer med det, hade bara inte sett den bilden tidigare. Jag såg väldigt lycklig ut, vilket resulterade till att jag började tänka på tiden då vi gjorde slut.8B3F2CFE-92D6-4CFD-BA66-966E40E11395En skjuten soldat skulle jag vilja kalla det, när livet blev kolsvart och jag kände mig kvävd. När allt man ville var att somna, snurra bort sig i drömmar för att inte vakna upp till den trasiga verkligheten. Den nya verkligheten utan honom, han som tidigare varit mitt allt. Han som jag tidigare delade allt med men från den dagen, den sekunden, inte längre var min. Jag mådde förfärligt.

Livet är inte alltid roligt, vi alla tvingas gå igenom tuffa perioder men det är också perioder som formar oss till starkare individer. Det är hårda och tuffa situationer som ofta lär oss, vi blir ett stycke visare och får även en släng erfarenhet med oss i ryggsäcken. Och ja, det inkluderar även ett hjärtekross. För hur jobbigt livet än var, så blev det faktiskt väldigt bra igen. Hur utslagen och krossad jag än var, är jag hel idag.

När du ligger där med gråten i halsen, när livet känns kolsvar, så vill jag bara berätta för dig att livet kommer bli bra igen. Det tar sin tid och alla bearbetar olika, men förr eller senare så kommer du titta tillbaka och tänka ”Fan, jag överlevde”. För du kommer överleva och du kommer skratta igen.

1 kommentar

  1. Hej Emmy! Jag har bläddrat igenom dina inlägg för att försöka få något slags svar på mitt lilla problem men jag velar fortfarande mellan att skita i honom eller att satsa. Jag har precis kommit hem efter att ha säsongat i fjällen. Nu råkar det vara så att jag träffade en kille där uppe som jag spenderade i princip varje kväll med i två-tre månader. Alltså jag jobbade på dagarna, hängde med mina vänner och åkte till honom sen för att hänga och sova. Han bodde med några jag jobbade med så det var najs när jag var där för då hängde jag med dom också så det var liksom inte helt för honom. Vi hade några seriösa samtal men hade ofta druckit då, men vi både sa iaf att vi gillade varandra mer än som bara ligg. Vi hade det fett najs tills en utekväll efter att vi hängt i ca en månad då han på fyllan hånglar med en annan brud när vi är ute. Jag säger hejdå till honom men han jagar efter mig under kvällen och vi pratar tillslut. Då säger han att han inte vet varför han gjorde det och ångrar sig sjukt mycket, att han gillar mig jättemycket, att han inte vill att detta ska vara en säsongsgrej och börjar nästan gråta. Jag, som är fett kall, sket i allt han sa då och sa i princip fu. Men det slutar med att jag går emot mig själv och vi fortsätter träffas ändå och jag känner efter ett tag att jag faktiskt tycker om honom en del, men han vågar inte säga något mer av vad han känner förutom att han gillar mig väldigt mycket, eftersom jag varit så kall när han öppnade upp sig förra gången. Nu är jag hemma och tänker på honom en del. Men jag vet inte vad jag ska göra? Vi sa att vi borde ses i sommar men det är ju bara tomma ord om ingen faktiskt tar tag i det. Han har snapat mig några gånger och tagit kontakten och jag har bara svarat hittills, inte sökt kontakt själv. Borde jag säga att jag gillar honom mer än vad jag tidigare trodde eller ska jag skita i det och försöka gå vidare? Grejen är också att jag känner att jag inte vill skita i honom utan att jag egentligen hade velat träffa honom igen. Vi bor en bit ifrån varandra så det blir inte naturligt att träffas och jag är osäker på vad han känner nu, borde jag fråga? Nu såg jag precis att han gillat en bild på en tjej som han låg med en gång innan vi träffades, är det jag som överanalyserar eller är han en fuckboy?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.