Om du inte är tyst så blir det bara värre vännen

Din händelse del 30, anonym berättelse.

Två gånger i mitt liv har män tagit sig friheten att tränga sig in i min kropp utan min vilja. Första gången var när jag var fjorton. FJORTON ÅR.

Jag hade en väldigt nära vän till mig som var sex år äldre. En kväll låg vi i min säng, skrattade och kollade på film, som vi brukade. Helt plötsligt blir han tyst, sträcker handen ner under mina byxor och trosor. Blev helt chockad och slet bort hans hand från min kropp. Han skrattar lite och tar tag i min arm och stoppar ner handen igen. Innan jag ens vet av nåt så ligger han över mig och mina byxor har han slitit av så en söm spruckit. Jag skriker, slår och gråter. Men han håller för min mun, ger mig en flata i ansiktet och säger ”om du inte är tyst så blir det bara värre vännen” Jag slutade kämpa emot och lät det hända.

Efteråt följde jag med honom ut och vi tog en cigg. Han log mot mig och frågade om jag kunde gissa varför han gjorde som han gjorde. Jag svarade att nej, det visste jag inte. Han tar tag i mitt ansikte och viskar ”jag har sett hur du kollar på mig”. Jag hade aldrig känt mig så äcklig och förolämpad i mitt liv. Så otroligt maktlös. Vad skulle jag säga till någon ”min vän som ni alla känner våldtog mig i min egen säng” aldrig.

Andra gången var för ungefär ett halvår sen. Jag hade träffat en kille som jag låg med, vi var liksom bara kks. Han sov hos mig. Vi hade sex på kvällen och sen somnade jag efter ett tag. Jag går på ganska tunga sömnpiller och är rätt så svår att väcka. På morgonen vaknar jag till lite av att jag hade hans fingrar i mig. Jag var så trött att jag bara stötte bort honom utan att säga nåt. Nästa gång jag vaknar så vaknar jag av hans ansikte ovanför mitt, han drar ut sin kuk ur mig och kommer över hela sängen. Han har alltså haft sex med mig när jag sov.

När jag skriver detta gråter jag så jävla mycket över det. För allra första gången. Jag har aldrig tillåtit mig själv att gråta, eller tänka på det. Nu tänker jag och hur fan blir man hel igen. 

2 Kommentarer

  1. Fyfan. Ont i hela jävla mig av att läsa det här. Ofattbart. Någon gång, när jag känner mig redo, ska jag delge min händelse också. Så fruktansvärt viktigt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.