Din händelse del 29

En anonym historia om en kille i Helsingborg. Han i kostym som alla ville ha, men också killen som inte lyssnade när hon sa nej. I dag är han i ett förhållande, men tydligen har han inget emot att dregla över den här tjejen samt fyllesmsa henne i stil med ”när ska vi ligga”. Din händelse del 29.

I dagsläget är jag en brud med attityd och självförtroende, jag ger inget till någon som inte ger tillbaka. Jag är inte kaxig eller spydig om jag inte behöver vara det, men jag vet mitt värde och står alltid upp för det, men så var inte läget när jag var 16 år.

Jag hade precis börjat gymnasiet. Jag var nervös, uppmärksamhetskrävande och förvirrad som vilken 16åring som helst. Allt som hade med killar att göra var ju så roligt och spännande speciellt när man nyss hade förlorat oskulden. Alla ville ha en och jag ville ha alla, som ett typiskt ”lamm”. Men så var där en kille, som alla i stan visste vem var. Han var några år äldre, tror runt 20/21. Svinsnygg, hade alltid kostym och liknade en modell med det där blonda lite små vågiga håret. Alla ville ha honom. Hängde man med snubben så hade man status, låg man med killen så hade man status. Klart jag också ville ha lite status, jag ville också kunna säga att jag hade legat med honom när jag var ynka 16 år. Vi började snacka och en dag bjöd han upp mig på hans kontor i centrala stan. När jag var på väg dit kände jag att det var ett dåligt val, jag hade riktigt dålig magkänsla och var nervös. Tankarna var spridda för jag kände samtidigt- YES! Snyggaste killen i stan vill ligga med mig! Nu jävlar kommer ordet status dregla över mig. Såklart lyssnade jag på det sistnämnda.

Vi satt på hans kontor och snackade och de kändes bara så jävla obekvämt. Allt var så fruktansvärt obekvämt. Han börjar snacka snusk med mig, börjar kyssa mig, drar sig åt mig så att jag ska sitta i hans knä på hans förbannade kontorsstol. Han klämde t.om fast mig med sina ben när jag försökte putta ifrån honom. Jag kände att nej, detta var ett dåligt val. Jag vill inte. Jag pallar inte. Jag. Vill. Hem. Emmy, jag vet inte hur många gånger jag sade nej. Jag vet inte hur många gånger jag sade ”jag måste gå” eller ”vi tar det en annan gång.” Han lyssnade inte, inte för 5 jävla fucking öre. Till slut kommer jag ur hans grepp, han kysser mig hejdå och säger att vi får ses snart igen, eller ja, ”vi måste ta igen det vi missade idag”. Jag går ut genom kontorets dörrar och storgråter.

Jag kände sådan jävla skam. Vem fan är han till att sexuellt trakassera mig? Idag är jag 19 och varje gång jag ser honom på stan blir jag så jävla förbannad för alla tror han är så jävla bra när han egentligen är ett SVIN. Alla i Helsingborg lyfter han till skyarna och tycker att han är någon jävla gud. De tycker fortfarande han är svincool som jobbar i en fin klädbutik och går på mycket affärsluncher. Som förresten, inte alls är affärsluncher. Utan det är luncher med hans vänner där han har med sig sin macbook. Och hur vet jag det? Jo kära ni, det fick jag reda på när jag låg med en av hans bästa vänner när jag var 18.

Nu är det ombytta roller, nu är det han som dreglar över mig varje gång han ser mig på stan. Han som skriver och frågar när vi ska ses och ligga eftersom det inte blev något sist, han som fyllesmsar till mig fastän han har flickvän. PASS.

1 kommentar

  1. din blogg är min favoritplats på internet! och speciellt de här inläggen. så himla viktiga. jag har precis startat blogg för oss som gillar att skriva. hittills är det bara jag som skriver men tanken är väl att jag vill att folk ska skicka in till mig för att få ventilera känslor och så publicerar jag. http://www.nouw.com/visomskriver heter den. kika in om du vill! kram och tack för din blogg <3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.