ATT BLI KÄR I ETT MANIPULATIVT AS

Anonym delar med sig om hur hon levde tillsammans med en oerhört manipulativ kille. En person som tryckte ned henne till marken, kallade henne smutsig hora framför deras vänner och var otrogen. När hon försökte lämna honom så kom han tillbakakrypandes, det hände att han mitt i natten knackade på hennes sovrumsfönster. 

Jag har alltid varit en romantiker. Träffat många killar i mitt liv. Jag minns min första kärlek, jag var 14, han var fin. Men vi var alldeles för unga och jag tror nog jag älskade alldeles för mycket och för stort för min ålder. Det fick flera år, jag träffade andra killar. Skaffade olika förhållanden med olika killar, det höll max 1 månad innan jag tröttnade och dumpade dom, de kändes inte rätt.

Sen träffade jag han. Jag kan inte påstå att jag föll hårt, för jag hade precis tagit mig ur ett riktigt svår relation med en kille som jag endast var kk med, slutade med känslor. Jag var sårad och kär och behövde tänka på annat. Då kom han in.

Jag har aldrig någonsin i mitt liv gett någon så mycket kärlek, delat så fina minnen och så fina stunder, men han förstörde mig. Psykiskt och fysiskt. Det var aldrig lätt med honom och jag älskade det. Inte till en början, men jag vart tvungen att älska det för att det skulle fungera. Så vi bråkade, gång på gång krossade han mitt hjärta. Han var otrogen, dansade med min f.d vän på en nattklubb väldigt intimt mitt framför mig och kallade mig hora framför hela våra vänskapskrets. Han kallade mig psykopat och när vi väl vart sams igen, så gick han runt och kallade mig för äcklig samt en smutsig hora till våra gemensamma tjejkompisar.

Jag var en tjej med väldigt trasig bakgrund. Min stjäl var trasig från grunden och han förvärrade allt med mig. Jag vart inlagd på psykmottagningar många gånger, vi började bråka för att jag inte klarade av smärtan i brösten. Jag klarade inte av hans ord som ekade i mitt huvud, att jag inte var värd något och att jag skulle vara glad över att han ville vara med mig för ingen annan skulle klara av mig för jag var ju psykopat. Han tryckte ner min psykiska så långt ner åt helvete som det bara gick. Vid detta lag hade jag även förlorat alla mina vänner. Hade min familj och min extra familj kvar. (Som var till väldigt stor hjälp) men jag vågade aldrig berätta längre, för folk tyckte jag var dum i huvudet.

”Han styrde genom att manipulera mig, han styrde min glädje, min sorg, min självkänsla, självförtroende, livslust. Jag öppnade upp hela mitt hjärta och hela min själ för honom och han åt upp mig levande.”

Det hela slutade iallafall med att han fortsatte vara otrogen mot mig och det började nu att komma ut till våra vänner. Hans killkompisar tog kontakt med mig och bad mig att göra slut, lämna honom. Det stod inte ut att se honom behandla mig som skit, det hade bara inte bollar att säga det till honom. Så jag grät, varje dag. Flera gånger bröt jag ihop i skolan, dock varje gång inne på toaletten. På nätterna när jag skulle sova, på morgonen när jag vakna, så fort jag kom hem.

Jag dumpade honom, gång efter gång och han kom springandes tillbaka, vägrade låta mig va, knackade på mitt fönster mitt på natten. Det hjälpte inte hur mycket jag bad honom om att lämna mig. Han älskade mig, han visste bara inte hur. Jag försökte förklara att det här inte var kärlek, och att han inte alls älskade mig, att allt skulle bli bättre om vi skulle vara ifrån varandra. Men han sa att jag var hans framtid, att jag var hans blivande fru och mamma till hans barn. Jag försökte förklara att vi var för unga (jag var 19 & han 20) att vi är för omogna för ett seriöst förhållande och att det helt enkelt inte fungerar, han sa bara nej, att jag var hans och ingen annan fick ta mig ifrån honom. Han gång på gång hjärntvättade mig, tvingade mig att träffa honom fast jag hade gjort slut. Varje gång var jag minst lika bestämd. Jag provade allt jag kunde men jag hade öppnat upp mig alldeles för mycket, han kände mig in och ut, visste exakt vilka ord han skulle använda, hur han skulle hjärntvätta mig. Så jag bestämde mig för att göra det vidrigaste jag kunde. Jag var otrogen, och hade sex med killen han hjälpte mig att fly ifrån. Jag väntade en vecka med att berätta och vi har inte pratat en enda gång sen dess.

Det tog mig två år att komma ut ur skiten. Redan första dagen jag vaknade upp kände jag känsla utav frihet, vilket jag inte hade gjort på 2 år. jag har aldrig någonsin mått såhär bra, haft såhär bra självförtroende, stöttat mig själv och varit så driven. Livet fungerar igen precis som det ska. Jag dejtar andra. Det händer att vi stöter på varandra med jämna mellanrum då vi bor i samma ort och känner samma människor. Han dyker upp lite då och då på mina vänners snapchat/instagram/facebook. Jag känner inte ens en klump i magen, det är mer han som ser mig och vänder sig om och går. Han som ser mig på nattklubben och går direkt ut. Han är rädd för mig, för att jag krossade honom på ett sätt han inte alls var beredd på. Det finns ett ljus, våga hitta den, våga släpp taget & våga tro på att du förtjänar bättre.

Min poäng är att jag ser allas historier och jag hör all girl power. Det är helt otroligt jäkla fantastiskt. Men jag blir så ledsen över att veta hur många tjejer där ute som dömer, som inte vet ett jävla skit om hur det är att gå igenom ett psykiskt dåligt förhållande, hur man gång på gång blir manipulerad.

Jag har aldrig någonsin i mitt liv varit dum, aldrig haft dålig självkänsla, men jag vart kär i fel person. Jag öppnade upp mig för fel person som visste exakt hur han skulle styra och ställa mig.

4 Kommentarer

  1. Hej!
    Jag blev berörd av ditt blogginlägg, bra skrivet och väldigt förklarande av hur just ett manipulativt beteende tar över en annan individ.
    Varför det berörde mig är för att jag känner igen mig exakt i dina ord(förutom att ha blivit kallad h*ra), men gång på gång tala över huvudet på mig, förminska mig, sänka ner mig till botten, lägga all skuld på mig och totalt styra över mitt liv. Personen i fråga ville veta allt om mig, men jag fick aldrig något veta om denne. Personen i fråga hade en slags relation med sitt ex vid sidan om och förnekade det genom att försöka tala illa om henne till mig, men jag förstod vad som försiggick. Jag fick ligga ensam till två på natten och inte få några svar, förklaringen var sedan att ”grabbarna” hängde med ut. Vilket användes varje gång som förklaring. Personen i fråga flirtade även med min fd nära vän etc.
    Så: tillslut blev jag helt knäckt, vilket resulterade i en depression och illa nog, nära att ta sista kliver ner för perrongen när personen i fråga var på jobbet och inte brydde sig ett dyft om mig. Allt var falskt. Utåt sett låtsades personen som ingenting, men hemma var det bråk konstant, där allt var mitt fel.
    Så: tillslut trodde ju jag på det och blev förminskad som en liten mus. Min utväg var otrohet, men det hände aldrig. Istället var han otrogen gång på gång(naturligtvis förnekande, men beteendet sade allt). Och i slutändan dumpade han mig dagen efter jag hade akut opererat mig för en allvarlig grej, då han utan anledning kände att det var ”okej” och troligtvis kände sig så pass starka skuldkänslor att han inte kunde leva med det, av att behandlat mig sådär. Vet inte anledningen men det tror jag det var iaf.

    Historien kan göras längre, men jag känner så väl igen mig.

    Skönt att du mår bättre! 🙂
    Kram!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.