Det här är Emelies berättelse, del 25 av din händelse.

Vill bara passa på att skriva att jag älskar ditt initiativ till detta! Du är en av de tuffaste och bästa twittrarna/bloggarna iknow! Keep it up girl! PUSS

Mitt namn är Emelie, jag vill inte vara anonym det räcker med de åren jag höll detta för mig själv. Jag vill att hela världen ska veta vad en vuxen man kan vara kapabel till emot en tjej eller ska jag kanske tillägga en manlig förebild som ska föreställa min så kallade bonus pappa kan vara kapabel till, hur någon kan diskriminera och förstöra ens liv på det sättet.

När jag var 5år så gjorde min mamma och pappa slut. Jag minns än idag, 14år senare hur jag fann min pappa gråtandes på sängkanten för att mamma hade lämnat honom. Inom några månader hittade min mamma en ny kille och vips kom helvetet själv in i mitt liv. Till en början var han otroligt rolig, snäll och omtänksam. Men med åren som gick så började jag ogilla honom mer och mer, och till sist hatade jag honom med hela mitt hjärta. Det konstiga var bara att jag hade inte en aning om varför jag hatade honom? Om någon frågade om ”mammas nya kille” så blev jag upprörd och sa direkt att jag hatade honom? Jättekonstigt tyckte andra men nu i efterhand förstår jag exakt.

När jag var ungefär 11/12år bestämde sig min mamma och aset som vi kallar honom här hemma, för att gifta sig. Jag var helt förstörd, men jag visste som sagt inte varför? Hur kunde hon gifta sig med mannen jag hatar mest i hela vida världen? Hur kunde hon göra såhär emot mig. Jag berättade såklart aldrig för min mamma att jag hatade honom. För jag hoppades på att hon skulle kunna läsa mina tankar, vilket är helt omöjligt. Så där stod jag, på mitt rum. Jag fixade mig för att jag ville vara fin på mammas fina dag. Då kommer han, aset. In på mitt rum med ett ”hån”leende, han öppnar käften och säger
– Snart är jag din pappa.
Jag flippade ur totalt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag hoppade på honom och slag efter slag i ansiktet på honom. Men han bara fortsatte att le, det jävla aset.

Det var efter den dagen jag började gräva mer i varför jag hatade honom så mycket.

Min mamma jobbade alltid (eller mestadels) kvällar då hon jobbar inom vården. Så jag blev ofta lämnad själv med aset. Och såklart var det då allt hände. När det bara var han och jag. Då ingen kunde rädda mig. Jag visste att när mamma åkte till jobbet så var det dags. Då var det dags för mig att gå ner i källaren. Han hade sin lilla datahörna längst in i källaren. Där satt han kväll in och kväll ut. När jag gick ner i källaren var jag antingen tvungen att sitta på en stol bredvid honom eller i hans knä medan vi tittade på jättekonstiga avsnitt av tex snövit, askungen, scooby doo eller liknande. Nu idag fattar jag vad det var. Det var porr, äcklig jävla porr. Han lät mig inte gå iväg förrän han var nöjd. Och blev han inte nöjd fick man leka ”vad finns i lådan”.

Det var en skokartong som han gjort ett hål i kortsidan så jag kunde stoppa in min hand i samtidigt som han hade den i sitt knä. Jag skulle skaka på föremålet i lådan tills jag kände att det blev varmt på handen. Efter det kunde jag göra vad jag vill. Och blev han extra glad så fick jag glass. Och jag tror inte ens jag behöver förklara för dig vad jag fick göra.

Inte nog med det så när jag satt en kväll i min ensamhet (trodde jag) i mitt rum så satt jag och stirrade på min garderob. Då ser jag nått jag som inte stämmer? Vad är det där för silvrig sak som glimmar på min garderob? Den har väl aldrig varit där? Eller? Jag tog en stol och kollade var det var för något. Det var en kamera. Hela min värld stannade. Varför i hela helvetet fanns det en kamera på min garderob? VARFÖR. Då har aset på kvällarna, suttit och kollat på mig när jag byter om osv.
Och just i den sekunden insåg jag att en gång när jag gick ut i vardagsrummet, där aset satt och kollade tv. Så minns jag att i samma sekund som jag kom ut i vardagsrummet så slängde han sig på kontrollen för att byta kanal men jag hann då att se vad han kollade på. Det var ju mitt rum han kollade på. HUR kunde jag ha glömt det. HUR HUR HUR.

När jag insåg detta var jag ca 12år. Och det var då allt detta slutade. Jag höll inne detta i 2år för att jag trodde inte någon skulle tro mig. Men när jag var 14 dvs 2011. Bestämde jag mig för att berätta för min mamma. Polisen, soc, kuratorer, BUP etc blev inblandade. Under 1år granskades mitt fall, jag var på förhör, blev inskriven på BUP etc. Sen kom dagen han fick sin såkallade ”dom”. (Kan även tillägga i rätten att han erkände att han började med den  ”sexuella utnyttjningen” när jag var 6år. Han höll på såhär emot mig i hela 6år.) Hans dom blev skadestånd, skyddstillsyn under 1år och så fick han gå i en ”stödgrupp” kallad ROS.

Det var allt. Inget mer. Ingen hängning eller skott i pannan. Bara pengar. Som om det skulle göra mig hel.

1 kommentar

  1. FYFAN va hemskt! Trodde inte detta var så vanligt. Har gått igenom precis samma sak som Emelie, blir så ledsen när jag läser detta

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.